Prologen till det spanska inbördeskriget

Hem > Meny > Amigos > Artikelserier > Inbördeskriget > Prolog > Prologen till det spanska inbördeskriget

Latest News

Se alla nyheter

Prologen till det spanska inbördeskriget

Ronny Härmä

Kung Alfons XIII

För att förstå kriget och hur det kunde utlösas behöver vi gå några år tillbaka i tiden. Fem år före generalernas uppror fick Spanien republik, för nu i dagarna åttio år sedan, nämligen den 14 april 1931. Kungen, Alfons XIII, gick i landsflykt efter det att general Sanjurjo, chef för Guardia Civil, förklarat att han inte kunde garantera kungafamiljens säkerhet. Det var en svag och impopulär kung som gick i exil i Frankrike, en man som inte förstått att artonhundratalet slutat för länge sedan. Man kan säga att det slutade redan 1898, då en epok i Spaniens historia gick i graven. Det året förlorade man sista kolonier; Filippinerna, Puerto Rico och, värst av allt, Cuba. Ön var juvelen i det spanska imperiets krona, en självklar del av nationen, på samma sätt som Kanarieöarna, Ceuta och Melilla – bara lite längre bort. Att USA gick in på de kubanska frihetskämparnas sida och åsamkade spanjorerna ett förödmjukande militärt nederlag gjorde inte saken bättre. Militärens prestige var skakad i grunden. Man sökte nya fält för att rehabilitera sig och söka ärorika segrar. Marocko blev objektet. Det gick nu inte så bra där heller. I slaget vid Annual 1921 förlorade Spanien 10.000 man och på två veckor ett landområde som det tagit tjugo år att erövra. Kungen hade själv en icke obetydlig del i det okloka tilltaget och en parlamentarisk utredning tillsattes för att klargöra skuldbördan.


Generalkapten Primo Rivera

Generalkaptenen i Barcelona, Miguel Primo de Rivera, genomförde dock en statskupp 1923, utredningen lades ner, undantagstillstånd infördes, lag och ordning infördes med militära medel. Tiden var stökig och orolig med arbetslöshet, valutakriser, anarkistiska attentat, stundtals våldsam vänsteraktivism, strejker och upplopp. Speciellt oroligt var det bland lantarbetarna i Andalusien och gruvarbetarna i Asturien. I Katalonien var de separatistiska strömningarna starka, inte minst hos kultureliten och de bildade klasserna. Där var besvikelsen stor när Primo de Rivera förbjöd det katalanska språket annat än i hemmen. Hans diktatur kan betecknas som godtycklig och ganska mild, åtminstone i jämförelse med vad som komma skulle. Det växande missnöjet ledde dock till slut till att han valde att avgå, i januari 1930, för att efterträdas av en annan general i en något mildare diktatur. Den regimen vilade dock på bräcklig grund och kommunalvalen i april 1931 ledde till en storseger för vänstern och andra republikanska grupper. Monarkisterna gav slaget förlorat. Den 14 april 1931 utropades den andra spanska republiken (den första utspelade sig mellan 1873 och 1874).

Den 16 februari 1936 hölls val till spanska riksdagen. Under de senaste två åren hade regeringen bestått av en center-högerkoalition. Många av de reformer som inleddes av vänsterregeringen under republikens första två år hade rivits upp eller stoppats. Missnöjet var stort hos oppositionen som skapade en valallians, den s.k. folkfronten, el Frente Popular. Den fick i valet 34% av rösterna, en knapp övervikt mot de olika högerpartiernas samlade 32%. Genom att de dock tagit vara på vallagens konstruktion fick de över 60% av platserna i parlamentet. Deras anhängare jublade, motståndarna kände sig förödmjukade. Vad gäller valutgången är intressant att konstatera att folket lagt sina röster på moderata, balanserade politiker från båda lägren. Både det fascistiska falangistpartiet och det spanska kommunistpartiet fick ett obetydligt antal röster. (Dock blev kommunisterna representerade i riksdagen genom att de ingått i valalliansen). Det har ibland sagts att grunden till inbördeskriget lades vid valurnorna den våren, men kriget (som många fruktade skulle komma) hade fortfarande kanske kunnat hejdas. Miguel Azaña, premiärministern i den nya regeringen, var förmodligen den ende som kunnat göra det. Efter en regeringskris blev han den 10 maj 1936 vald till republikens president och fick därigenom en position som gav honom mindre inflytande över händelsernas gång. Han efterträddes som regeringschef av Santiago Casares Quiroga, en person som inte var situationen vuxen, skulle det visa sig.

Det spanska samhället var kanske hårdare drabbat än många andra länder av depressionen. Arbetslösheten var enorm och nöden stor. Det var ett fattigt och förtryckt folk som såg en ny tid randas när republiken var ett faktum. Den politik som genomfördes av den center-högerdominerade regering som tog över 1934 ledde till besvikelse, för att inte säga förbittring hos stora grupper. Det gamla, väl grundade hatet mot förtryck och överhet tog sig våldsamma uttryck. Anarkistiska attentat och politiska mord skakade om hela samhället. Otryggheten var stor. Vad som upprörde många var attackerna mot kyrkor och kloster, med anlagda bränder och terror mot präster, munkar och nunnor. Politiska mord var vanliga. Spanien var en nation i konvulsioner. Den nya regeringen på våren 1936 grep sig an den av föregångarna stoppade jordbruksreformen. Man ville också reformera skolan genom att eliminera kyrkans inflytande. Vänsterpolitikerna strävade efter att göra Spanien till ett konfessionsfritt land och att skilja kyrkan från staten. Regionalt självstyre för Katalonien och Baskien var självklara punkter på dagordningen.

Rädslan för en revolution var stor bland de besuttna, bland militärerna och kyrkan, men även hos den moderata, republikanska medelklassen. I vänsterretoriken talades det nämligen mycket och gärna om revolutionen som måste komma. Agenter från den Moskvastyrda Internationalen infiltrerade det spanska kommunistpartiet (som inte var de enda som talade om revolution). Några år tidigare hade verkligen ett revolutionsförsök genomförts, men slagits ner. De mest militanta av revolutionärerna var gruvarbetarna i Asturien. De kuvades brutalt av militären under ledning av en överste vid namn Francisco Franco.

Kraftmätningen mellan vänster och höger kom att bli enorm. Det uppstod ett tomrum i den politiska mitten. Modererande krafter saknade inflytande. Det har sagts att inbördeskriget var utlösningen av spänningen mellan ’de två Spanien’, las dos Españas. Det ena Spanien var progressivt, modernt, reforminriktat och demokratiskt. Det andra var konservativt, katolskt, traditionsbärande och centralistiskt. Spåren finns fortfarande kvar i den spanska politiken, som ju karakteriseras av maktkampen mellan ett stort vänsterparti och ett stort högerparti. Utrymmet i mitten är litet. Spänningarna mellan centralmakten och regionerna finns kvar.

Inbördeskriget blev konsekvensen av demoniseringen av motståndaren, av den Andre. Demoniseringen kom att befästas och leva kvar under över fyrtio år. I vår tid har den klingat av, men resterna av den kan vi se än i dag. Tonen i den politiska debatten är emellanåt väldigt hätsk och aggressiv, på ett sätt som är främmande för oss nordbor.

 

Text: Lars Göran Asmundsson

Latest News

Se alla nyheter
Sofia Wirberg
Sofia Wirberg
Sofia Wirberg
Sofia Wirberg
Sofia Wirberg
Sofia Wirberg
Sofia Wirberg

Tips om bredband och tv-utbud
Hårt slit för några gram saffran
Ta tåget från Alicante till Denia
m.m.

En dagstur till Águilas
Bra drag i fastighetsmarknaden
Drömmen för svensk sjuksköterska
m.m.

Senaste tipsaktivitet

Gå till tipsrutan
9845  —  2017-06-24 23:16
Har någon hittat en bredbands leverantör i Spanien som kan tänka sig att leverera: Fiberbredband utan att tvinga på kunden en fast telefonlinje och eller mobil abonnemang? Tidigare var bredband via...Read more
17476  —  2017-06-19 21:58
Hej alla! Vi är nya o lyckliga ägare till ett charmigt radhus i Pinomar fas 4, som vill ha lite tips hur ni tar Er hit enklast/billigast från flygplatsen, och om man har hundar med hur gör man då...Read more

Senaste radannonserna

Gå till annonser
tors, 2017-06-15 20:05  —  Beddan
Billig mindre bil önskas köpa. Helst med manuell växel. I närheten av Torrevieja. Carina Bedin 0046 736801187Read more
tors, 2017-06-15 13:23  —  Bolling
GARAGE PLATS UTHYRES JUNI - JULI - AUGUSTI EV. LÄNGRE / KORTARE TID! MYCKET NÄRA MAS AMIGOS HK TORREVIEJA (C/LA SAL 15 / C/RAMON GALLUD) MOBIL 65 71 93 119 (ALT. +46 73 073 78 81) Jan BollingRead more

Senaste kommentarer

mån, 2015-07-13 11:05  —  Ulricsson
Hola! Undrar också var vägbeskrivningen är? Hade varit intressant med ett besök!Read more
tors, 2014-11-20 23:18  —  Marre
Hej! Önskar vägbeskrivning till grottorna. Hittar den inte påser hemsida Hälsningar MarianneRead more

© Más Amigos, C/Capitán García Gea 17, 031 82 Torrevieja España - +34 966 70 00 84 - webmaster@masamigos.com